Äkta kärlek
Hej på er!
Måndag igen. Men inte vilken måndag som helst! Det är nämligen min sista måndag i Sverige tills april! ;) Sitter och försöker ladda inför en tenta som jag ska ha kl 13.00 i arbetsmiljö. Jag känner mig alltid väldigt lugn inför sånna saker. Vet inte om det är bra eller dåligt dock. Kanske vore bra med lite prestationshöjande adrenalinpåslag?
Igår såg jag en av mina bölfilmer. Jag gråter inte speciellt lätt till just filmer. Men den här... Alltså det forsar som två niagarafall ner för mina kinder varje gång jag ser den här filmen. Riktigt sådär "snyfta högt och snörvla-gråt"... Och den är inte speciellt sorglig utan det är bara så fint.
Filmen är "Shall we dance". För er som inte sett den handlar det i korta drag om John (Richard Gere) som är medelålders och är lite trött på livet. Han ser en snygg tjej, Paulina, (Jennifer Lopez) i fönstret på en dansskola - och han börjar därför ta danslektioner. I en scen dansar dom tillsammans och allt känns väldigt laddat och man tror att han ska vara otrogen (varje gång jag ser det sitter jag och säger "Men sluuuuta åk hem till din fru!!") Tillslut ska Paulina åka till England och har en avslutningsfest och vill dansa sista dansen med John - men han åker istället till sin frus jobb och hämtar sin "Sin partner". Och där döööööör jag.
Huvudsakligen för att jag verkligen tror på evig och äkta kärlek. Och att om man funnit den kärleken så kan man leva tillsammans hela livet utan otrohet, skiljsmässa osv. Äkta kärlek övervinner allt klyschigt nog. Men det är lätt att tappa hoppet bland alla som skiljer sig idag... Men så ser man det här klippet och bara "Det är SÅ jag menar!!" (trots att det är en film)... Aja, kolla själva:
Måndag igen. Men inte vilken måndag som helst! Det är nämligen min sista måndag i Sverige tills april! ;) Sitter och försöker ladda inför en tenta som jag ska ha kl 13.00 i arbetsmiljö. Jag känner mig alltid väldigt lugn inför sånna saker. Vet inte om det är bra eller dåligt dock. Kanske vore bra med lite prestationshöjande adrenalinpåslag?
Igår såg jag en av mina bölfilmer. Jag gråter inte speciellt lätt till just filmer. Men den här... Alltså det forsar som två niagarafall ner för mina kinder varje gång jag ser den här filmen. Riktigt sådär "snyfta högt och snörvla-gråt"... Och den är inte speciellt sorglig utan det är bara så fint.
Filmen är "Shall we dance". För er som inte sett den handlar det i korta drag om John (Richard Gere) som är medelålders och är lite trött på livet. Han ser en snygg tjej, Paulina, (Jennifer Lopez) i fönstret på en dansskola - och han börjar därför ta danslektioner. I en scen dansar dom tillsammans och allt känns väldigt laddat och man tror att han ska vara otrogen (varje gång jag ser det sitter jag och säger "Men sluuuuta åk hem till din fru!!") Tillslut ska Paulina åka till England och har en avslutningsfest och vill dansa sista dansen med John - men han åker istället till sin frus jobb och hämtar sin "Sin partner". Och där döööööör jag.
Huvudsakligen för att jag verkligen tror på evig och äkta kärlek. Och att om man funnit den kärleken så kan man leva tillsammans hela livet utan otrohet, skiljsmässa osv. Äkta kärlek övervinner allt klyschigt nog. Men det är lätt att tappa hoppet bland alla som skiljer sig idag... Men så ser man det här klippet och bara "Det är SÅ jag menar!!" (trots att det är en film)... Aja, kolla själva:
Kommentarer
Trackback
