Dag 5 - Min kärlek
Han som håller mitt hjärta sedan snart två år tillbaka heter Ismail. Eller ni flesta känner honom säkert som Alex som är han smeknamn. Jag skulle kunna berätta storyn om hur vi träffades som verkligen var ödet om något.
Jag hade flyttat till Stockholm sedan ett par månader tillbaka. Min bästa vän Sanna var på besök och vi hade varit ute och härjat på krogen halva natten. Sanna kan vara den klantigaste människan som finns på fyllan, vilket jag borde tacka henne för efter den här händelsen. För att göra en lång historia kort så lyckades hon tappa både sitt betalkort och körkort på tunnelbanan. Ismail hittade dem och lyckades, trots att vi satt lååångt ifrån honom på tunnelbanan, känna igen Sanna på körkortet. Han kom fram och lämnade dem och det visade sig att han också bodde i Solna så vi tog sällskap. Det kom fram att han var frisör och jag behövde klippa mig, så det ena ledde till det andra kan man säga, haha. Två dagar senare hade vi vår första dejt och sen dess var det vi.
Jag "flyttade" in hos honom ganska snabbt, men hade kvar min lägenhet till en början. Vi flyttade väl ihop på riktigt för ca 1,5 år sedan.
Han är en sån som köper paket på alla hjärtans dag, trots att vi bestämt att vi inte skulle, bara för att hans tjej minsann ska ha paket på alla hjärtans dag. Varken han eller jag har våra familjer här i Stockholm, det är lixom han och jag. Vi har bildat ett hem, en vardag och ett liv tillsammans.
Kärlek i textform låter oerhört klyshigt, men med honom förstår jag precis vad alla kärlekslåtskrivare får allt ifrån. Helt plötsligt låter "I want to be your fantasy, and be your reality, and everything between" så rimligt.
Jag är så glad över det vi har tillsammans och känner mig så himla stolt över att han är lycklig med mig.
Men vad fint du skrivit :) vilken jädra tur att hon tappade bort sina grejer :P
Så himla gullig historia, och vilket öde. Tänk om hon inte hade tappat bort det, eller om han inte hade känt igen henne på kortet...
Nej jag har inte träffat K´s föräldrar ännu och vi har diskuterat det i vinter och det känns som om jag lika gärna kan vänta lite till. För som jag sa tidigare så är han den minsta och enda ogifta i familjen numera, så de kommer pusha på oss rejält om jag träffar dom nu. och jag vill inte gifta mig år 2011 eller 2012, det är jag säker på. Så därför kan vi lika gärna vänta.
Men de vet garanterat om mig för de skickar med olika frukter och grejer hem och k´s syster skickar med ägg och sånt när han hälsar på dom. Så dom vet att jag finns och att vi bor ihop.
Kram!!
