Maaalish

Nej nog med whining. Det är lördagkväll och det känns helt underbart att bara få sitta hemma utan planer för en gångs skull. Jag har precis tryckt i mig en ceasarsallad och  kväll ska jag lyxa till det och hoppa ner i ett skumbad och äta nyponsoppa med mandelbiskvier, nom nom. Tycker att jag är sjukt värd det.

Igår var jag och shoppade till jag droppade. Träningskläder, en väska, ett par tröjor och proteinpulver till Ismail. Han tränar också hårt nu och det syns verkligen snabbt på honom.

Kanske slänger in ett inlägg lite senare i kväll!

(Fy farao vad jag längtar efter sommar!)

Igår natt låg jag och Alex i sängen och pratade innan vi skulle somna. Jag frågade:

- Vad har du för framtidsdrömmar?

- Typ vadå? Vad är dina?

- Hmm.. Bo i ett fint hus, ha bra jobb, ha en massa pengar, ha en egen walk in closet bla, bla, bla....

Alex tänker tänker lite och svarar:

- Min enda dröm är att få vara med dig resten av livet.

Frågan är om jag ska börja detta inlägg med någon kass bortförklaring till att jag inte bloggat på ett par dagar. Faktum är att det har varit fullt upp. Jag vet inte riktigt när jag hade en ledig dag senast.
Skola och jobb på vardagarna. Plugg, polare och träning på eftermiddagarna. Jobb och fest på helgerna. Och överallt där emellan tas tiden upp av min pojkvän och mamma. Haha japp, mamma tar också mycket plats i mitt liv hur märkligt den än låter. Vi pratar i telefon nästan varje dag. Ibland 5 gånger om dagen till och med. Hon är min livsguide.

I morgon har jag två tentor. En i Service Management (försäljning och förhandling) och en i Business english. Och för första gången i mitt liv har min strategi varit att nästan inte plugga någonting. 
Jag har alltid haft väldigt höga krav på mig själv när det kommer till skolan av någon konstig anledning. Jag har alltid haft lätt för mig i plugget. Men jag känner lixom aldrig den där glädjen om jag får ett bra betyg, snarare bara besvikelse om jag får ett dåligt. Skitdumt och låter jättekaxigt. Men det är ett faktum.

Sedan jag började på Frans Schartau förra året har jag fått högsta betyg på precis allt vi gjort. Allt ifrån minsta lilla delbedömningen till största fetaste ekonomitentan. Alla tentor, alla inlämningar, alla grupparbeten. Och jag kan helt ärligt säga att det är fasen inte speciellt lätta kurser vi har.
Men jag kan inte glädjas åt mina resultat. Och vet ni vad jag tror att det grundas i? Att man inte "FÅR" glädjas. Skulle jag skrika ut bland folk att "Men shit jag fick högsta betyg igen!!" så skulle folk kolla snett och tycka att jag var en skrytig idiot. Man måste alltid tänka på de som kanske är besvikna över sitt tentaresultat osv osv...

Samma sak när man kommer ut efter tentan så säger jag alltid "Ja, det kändes väl helt okej på tentan", trots att man innerst inne vet att man kickade ass.
Kanske är det så att det bara är jag som inbillar mig att folk skulle kolla snett, men grejen är att jag säkerligen också skulle gjort det om någon gjorde samma sak.

Men den här gången får bli som ett litet experiment. Jag vill se hur jag klarar av att göra en tenta jag inte pluggat en massa till (men jag har såklart varit med och varit aktiv på lektionerna) plus att jag vill se hur jag reagerar på resultatet, som förhoppningsvis inte påverkar mitt slutbetyg alltför mycket i det här fallet.

Så i morgondagen får helt enkelt bära eller brista. Och sedan får vi se hur kaxig jag är i morgon när jag går ut ifrån tentasalen.

Jag kan säga såhär; Alla hjärtans dag spenderades med min älskling såklart, som hade tagit ledigt dagen till ära. Dagen innehöll både geléhjärtan, paket med ett smycke i, en ros, en prydnadsgrej med två små björnar som håller i ett hjärta, fina underkläder, en middag för två och lite extra kärlek på det. Så typiskt alla hjärtans dag som det kan bli och jag älskar det! Jag hade blivit lika glad för ett par strumor eller en liten kärlekslapp, för det är lixom tanken och uppmärksamheten som räknas.
Jag gick i alla fall runt och mös (myste?!) hela dagen bara av vetskapen om att det var alla hjärtans dag. Jag är sjukt fjantig, men sån är jag.

Jag är så trött på alla som säger att "de minsann visar kärlek alla andra dagar om året i stället", "att affärerna bara tjänar en massa pengar", yada yada yada... Varför inte passa på att fira något när tillfälle ges? Livet blir lite roligare med några extra firartillfällen varje år. Jag är en celebrate-människa ända in i benmärgen som alltid tar tillfället i akt om det så bara är en liten fjösig namnsdag. Det behöver absolut inte handla om presenter överhuvud taget, utan bara se till att göra dagen lite extra speciell på något sätt. Det finns ju redan så sjukt många random vardagar på ett år som det är...

Min pojkvän är väl inte lika fascinerad av alla hjärtans dag som jag. Men på grund av att han vet att den dagen betyder mycket för mig så är det enligt honom anledning nog att försöka göra mig så glad som möjligt. Han är så himla fin. Han sätter alltid mig i första hand och kan offra sig att göra saker bara för att få se mig lycklig. Och självklart gör jag samma för honom. Alla borde ju tycka att det är värt hur mycket som helst att få se sin älskling sådär genuint lycklig. Jag skulle aldrig palla att vara tillsammans med en egokille som alltid, alltid, alltid prioriterar sina egna intressen i första hand. Måste vara ett givande och tagande från båda hållen.

Oj, nu tappade jag tråden helt här. Skulle ju berätta om vad jag pysslat med de senaste dagarna men det får jag ta i morgon i stället.

Glad alla hjärtans dag        Happy valentines day      Sevgililer gününüz kutlu olsun

Linda ville ha receptet på filmjölksbrödet:

6,5 dl graham/fullkornsmjöl
1 dl vetemjöl
2 dl rågkross
2 dl solroskärnor
1 dl linfrön
2 tsk salt
2 tsk bikarbonat
2 dl mörk brödsirap
1 L filmjölk

Blanda alla torra ingredienser. Tillsätt sedan sirap och filmjölk. Blanda och häll degen i två smorda formar (Man kan ta lite solrosfrön i botten). Grädda i nedre delen av ugnen på 175 grader, i ca 1,5 timme. Låt brödet stå kvar i formarna 5 min innan du stjälper upp dem. Låt kallna på galler.

Kontrollera ibland när de står i ugnen så de inte bräns. Man kan lägga lite folie över dem sista timmen.

Igår kom Terhi och Anna hit. Vi käkade thai, tog ett par glas vin och tölade en massa, massa.. Riktigt nice och relativt lugn kväll.

I morse bakade jag bröd. Blev så himla lyckat! Ingredienserna är bl.a. linfrön, solroskärnor, bikarbonat, filmjölk, sirap och rågkross. Tungt, nyttigt och hur saftigt som helst! Ismail älskade det också. Jag kan baka hur många brön som helst bara för att få ta den där första skivan, när det är nybakat, som är så varm att smöret smälter och osten blir seg. Smarr!


Ismail sköter rörandet när jag bakar

Jag bjur på en morgonbild...

Tänk vad glad man kan bli för en liten blomma av den man älskar <3

Jag har helt glömt bort att visa min egendesignade almanacka som kom för ett par veckor sedan! Jag är sjukt nöjd.



Fin va?

Stämmer det att turkar dricker mycket te?

Svar:
Jag kan såklart inte svara för alla, men generellt så stämmer det. Är man i Turkiet så märker man att de dricker te hela tiden. De gör teét i en speciell "dubbelkanna" eller çaydanlık som det heter på turkiska. I den ena ligger koncentrerat te och i den andra är det bara vatten, och man blandar dessa två i glaset. Sedan dricker de det i små glas och har ofta mycket socker i. Men det här som jag hört om att turkar dricker äppelte (elma çay) har jag aldrig sett. Den vanligaste teét som de dricker smakar som vanlig yellow label.
När vi är i Turkiet dricker vi det flera gånger varje dag, men här hemma dricker varken jag eller Ismail te speciellt ofta. Det är lite speciellt och hör till att dricka det i Turkiet och är mycket godare än här hemma.