I Karlstad
Det har varit lite dålig uppdatering, jag vet. Men jag har ju varit i Karlstad sedan igår så det har varit fullt upp sedan första sekund. Hängde med brorsan och mamma igår på dagen och på kvällen var jag hemma hos Sanna och Krister. Blev bjuden på förstaklassig 3rätters middag och till det drack vi en massa vin, snackade och spelade Rappakalja. Riktigt nice! Jag sov där också så i morse vaknade vi upp lite halvsega, käkade cheesecake till frukost. Sanna är ju min allra bästa vän och trots att vi pratat konstant de senaste 24 timmarna så finns det ändå så mycket kvar att prata om, konstigt det där.
Sedan for vi och fikade med pappa som var ute på Kilenegården som ligger ute på Hammarö. Det är verkligen nostalgi att åka till Hammarö (där jag är uppvuxen). På något vis känns det lite sorgligt men ändå mysigt.
Det känns alltid så bra att komma hem till Karlstad. Här är ju ändå min hemstad och min tryggaste punkt. Mina nära och kära ställer alltid upp och tar sig tid att ses när jag väl kommer hit. De pysslar om mig och ordnar så att jag får min favoritmat, ordnar med skjuts hit och dit så jag ska hinna med att göra det jag vill göra osv. Jag är så himla tacksam för det.
Men sedan när jag varit här i ett par dagar så saknar jag Stockholm. Det är alltid så. Jag saknar saker som jag tar för givet eller kanske irriterar mig på när jag är där. Allt folk, stressen, tunnelbanan och mentalitetat. Men konstigt nog är det just det jag saknar när jag åker därifrån. Jag älskar pulsen och antar att det skulle kännas väldigt märkligt att flytta tillbaka till en mindre stad. Jag är ju inne på mitt tredje år som Stockholmsbo, det är mitt hem, men ibland är det ganska skönt att få lite andrum i Karlstad.
Bild från mammas dator

Sedan for vi och fikade med pappa som var ute på Kilenegården som ligger ute på Hammarö. Det är verkligen nostalgi att åka till Hammarö (där jag är uppvuxen). På något vis känns det lite sorgligt men ändå mysigt.
Det känns alltid så bra att komma hem till Karlstad. Här är ju ändå min hemstad och min tryggaste punkt. Mina nära och kära ställer alltid upp och tar sig tid att ses när jag väl kommer hit. De pysslar om mig och ordnar så att jag får min favoritmat, ordnar med skjuts hit och dit så jag ska hinna med att göra det jag vill göra osv. Jag är så himla tacksam för det.
Men sedan när jag varit här i ett par dagar så saknar jag Stockholm. Det är alltid så. Jag saknar saker som jag tar för givet eller kanske irriterar mig på när jag är där. Allt folk, stressen, tunnelbanan och mentalitetat. Men konstigt nog är det just det jag saknar när jag åker därifrån. Jag älskar pulsen och antar att det skulle kännas väldigt märkligt att flytta tillbaka till en mindre stad. Jag är ju inne på mitt tredje år som Stockholmsbo, det är mitt hem, men ibland är det ganska skönt att få lite andrum i Karlstad.
Bild från mammas dator


Kommentarer
Postat av: Linda
Sv: Han är inte från Turkiet utan han är kurd, han är från Diyarbakir :)
Postat av: Fredrika
Visst är det underbart med liknande bloggar, det är verkligen så att man känner igen sig och har så mycket gemensamt även om vi är olika ändå :)
Jag är sååå frälst i bloggar som rör de turkiska pojkvännerna, helt sjukt. Hihi!
Kram
Postat av: Jenny
Det är mig du saknar ;)
Postat av: Faster
Jamen visst är det skönt att ha så många "hem"? var du än hamnar så blir alla lika glada. jag kommer i håg känslan Stockholm, Hammarö. Nu efter alla dessa år utan stockholm så är det tunnelbanan jag saknar mest. Lukten, stressen folket, ja allt som har med den att göra. Visst är det häftigt. Ha det så bra och kram till er
Postat av: Malin Bergne
Men hallå..... Det står ju Tungelsta på skylten för bövelen! Har du varit nästgårds?! ;-)
Trackback