Maaalish

Kul hur man förändras. När man var yngre var det hur viktigt som helst att spara ut håret och få det att bli så långt som möjligt. Håret tycktes växa i slowmotion och det var en pina att gå till frisören för att klippa den där (ta så lite som möjligt-) centimetern. Nu är det där med hårlängd inte alls lika viktigt. Och nu, NU tycks håret växa som ogräs ungefär någon decimeter i månaden och känns mest bara jobbigt. Egentligen är jag rätt sugen på att bara klippa av mig det till en längre page med kortare i nacken och längre fram. Men vi får se. Kan vara skönt att ha kvar manen i vinter trots allt.